Skeppshult - officiell sponsor till Lena och Peters cykelresa 2009
FOLOF.se - sponsor av kartlösning i Flash ("Följ oss live")
SCHOONER.se - webbutvecklare bakom lenaochpeter.se
Vill du synas här? Klicka för mer info

DAG 21 2003-09-08

Cyklat utmed MOSEL. Stretat uppför 2 STORA backar. Jättejobbigt. Vi skulle ta lite genvär. (Det brukar ju bli ganska jobbiga vägar, och det går ju inte fortare precis)! Väl uppe på kullarna hade vi en fantastisk utsikt över nejden. Vi "missade" flodkröken vi ZELL och flodkröken vid TRABEN-TRABACH på så vis, men den fantastiska utsikten gav oss oerhörda upplevelser.

Konstigt nog så såg vi inga andra cyklister där!! Vi fick ta fram kniven och skära oss loss ibland. Från en av kullarna såg vi 4 byar samtidigt. Alla dessa vinrankor. Hur kan de växa här bland skifferstenarna. Inte en enda gnutta jord syns.

VILKEN UNDERBAR DAG! Roligt att se de här platserna som man har läst om i en massa rese-broschyrer. Att få se det med egna ögon. Man har ju alltid en föreställning om saker och ting. Ibland stämmer det precis med vad man trodde.

BERN-KASTEL-KUES. Vilken sagostad. Där kunde vi stannat några dagar och tittat på den gamla, vackra bebyggelsen. Tyvärr var det alldeles för mycket turister. Turister överalt! Där var också någon slags vinfestival. (trots att jag ser ut som en typisk turist, så vill jag inte vara det). Inte lätt att tränga sig igenom folkmassorna med 3 fullpackade cyklar och därtill en cykelkärra. Nästan omöjligt. Vi ta’r ju ganska stor plats med allt vårt gepäck. Skulle vara roligt att komma tillbaka till de här platserna en annan gång och läsa på lite om historien bakom de här städerna. Tyvärr kan vi inte baxa med oss en massa litteratur.....men man kunde ju gå in på ett internetcafe...

Men var är Ingvar Carlsson-bussarna????

Peter och jag åkte karusell på ett kringresande tivoli. Jag åt gröna vindruvor utmed vägen, så jag fick halsbränna till slut. (Tur att jag hade link med mig). Man kan knappast sluta att äta av dessa solmogna, goda druvor. Vi hade sällskap med en pråm precis hela dagen. Då och då försvann den i någon flodkrök, men rätt som det var dök den upp igen. Den fraktade järnskrot av något slag. Pråmföraren tutade på oss och vinkade ibland och vi vinkade tillbaka. Det kändes nästan som om vi var gamla bekanta.

När man studerar kartan ser man att MOSEL slingrar sig som en orm genom landskapet. Lerskiffern rasslar ner i de branta backarna då och då. Vi ser speciella liftanordningar för vindruvsplockningen. Enligt beräkning ska de börja plocka vindruvor nästa vecka. Synd att vi inte är här då. Peter vill inte stanna, utan han vill cykla vidare. På vissa ställen är det inte så brant och då har man en specialbyggd "vindruvstraktorskördare". Vi är dåliga på att dricka vin. Vi fick en flaska vin av en apotekare i RIETBERG, och den ska vi festa på när vi har kommit in i Frankrike. Tungt att cykla med vinflaskor.

På vissa ställen måste det vara livsfarligt att plocka vindruvor. En uppmaning till alla som köper vin. KLAGA ALDRIG PÅ ATT VINFLASKORNA ÄR FÖR DYRA! 

När jag kom cyklande med den svenska flaggan vajande så käckt, hörde jag plötsligt:" Nämen så trevligt! Skandinaver! Då måste vi prata lite!" Oj, då vad är det här för en uteliggare! Hans kläder hängde på en parkbänk. Där hängde också en sovsäck. Det hängde säkert på tork. En äldre man stod med bar överkropp och åt plommon. Han hette Bo Pettersson. Kom från NÄLDEN i Jämtland. NÄLDEN ligger strax norr om ÖSTERSUND. Han hade tagit tåget till LUBECK, köpt en cykel där med många växlar. (Han visste inte hur många växlar han hade). I 3 veckor hade han cyklar runt i EUROPA. Cykelrutten var genom SCHWEIZ, och FRANKRIKE....ja så hade han cyklat runt LUXEMBURG, fast det landet tyckte han inte var något vidare. Strunta i det...för det är bara en massa stenbumlingar överallt. Det var första gången han var ute på sådana här äventyr. Jo, han tänkte pröva sin uthållighet, för han ville fira sin 70-årsdag på Killimanjaro -----nästa år. Då förstod vi att han i dagsläget var 69 år. Om han låg på hotell? Nej! Han var UTELIGGARE! När det började skymma, så kollade han att ingen såg honom. Han gick in i ett buskage och gömde sin cykel, därefter plockade han fram sitt underlägg och sin sovsäck och lade sig i Guds fria natur. (Inte konstigt att allt var genomblött, för det hade ju varit förfärliga åskregn hela natten). Är du duktig på språk? Nja, jag pratar "östersundska" och det klarar jag mig bra på. Man behöver inte kunna så mycket språk.

Är du inte rädd att vara ensam?? Nej, så länge jag är ensam är det inte farligt. Kommer det någon kan det bli farligt!!!!!

Lagar du mat på trangiakök? Nej! Aha, du äter ute på restauranger! Nej. Hur fixar du maten då? Jag är vegeterian.....handlar lite frukt och musli. Förresten vill ni ha plommon. De fick jag i Frankrike. Det är ju bra att ha mobiltelefon. Det hade han ingen. Han hade varit borta i 2 veckor innan han ringde hem till sina anhöriga. Vilken fin, senig, muskulös kropp han hade! Inget överflödigt fett där inte!

Jasså....och ni ska cykla ända till Barcelona? Det verkar kul. "Häng med": sa vi. Nja, han skulle hälsa på några kompisar. Han cyklade ca 10 mil/dag. Gick inte i en enda backe. Du kan väl cykla ifatt oss. Vi kan ringa dig. Nej, visst, han hade ju ingen mobiltelefon, men han fick våra telefonnummer. Vi bytte naturligtvis adresser med varandra och sa att vi skulle ta kontakt om vi hade vägarna förbi. (Så brukar man ju säga).

VISST ÄR DET UNDERBART MED MÄNNISKOR SOM VÅGAR LITE!

HEJ DÅ! KUL ATT SES! LYCKA TILL!

Vilka härliga möten ute i Europa. Ja, så cyklade vi vidare. Dags för övernattning. Vi campade på tältplatsen i NEUMAGEN. När vi låg i tältet så funderade vi på var Bo Petersson hade rullat ut sin sovsäck.

Färdskrivaren: 6 mil 4tim50min Avs: 12,39 Max:47,24

© lenaochpeter.se 2009
November 2009 reser Lena Högberg och Peter Petersson på en cykelfärd från Barcelona i Spanien till Marrakech i Marocko.