Skeppshult - officiell sponsor till Lena och Peters cykelresa 2009
FOLOF.se - sponsor av kartlösning i Flash ("Följ oss live")
SCHOONER.se - webbutvecklare bakom lenaochpeter.se
Vill du synas här? Klicka för mer info

DAG 41 2003-09-28

Närmar oss BARCELONA. 45 km kvar. Kl är 17:25. Fruktansvärd trafik. AVGASFÖRGIFTAD! Har nu installerat oss på Hotstel Opera, precis vid den stora gågatan LA RAMBLA.

Peter och jag cyklade, cyklade och cyklade. Han bestämde att vi skulle cykla till B. På ett litet kick. Jag var väldigt tveksam. Ganska långt, men vi hade ju nedförsbackar.

COSTA BRAVA kusten var mycket vacker. Tiden tillät inga bad, men vi skulle ju sola och bada då vi kom fram till B.

FRUKTANSVÄRD TRAFIK! Här gällde det att hålla hårt i styret, titta rakt fram och inte vingla. Jösses vad vi drog på. Vi höll autostradan N:11. Jodå, min skeppshultare drog på i 26 -27 km/tim........ja, jag fick ju trampa förstås.

Så hände det som inte fick hända. Peter och jag kom ifrån varandra. Nu skulle jag behövt mobiltelefon! Dumma mig! Jag kan ju inte lita på att andra hjälper mig att ringa. I en rondell cyklade jag fel några minuter. (Höll på att cykla upp på en motorväg). Fick cykla tillbaka. Var är Peter???? Han sitter nog vid nästa vägskäl och inväntar mig. Ingen Peter. Bäst att cykla fortare. Han sitter nog vid BARCELONA- skylten och väntar på mig. Hjälp nu börjar det skymma också. Ta’r på mig reflexvästen. Tack och lov för den. Är det inte Peter som skymtar där borta vid busskuren???? Ingen Peter. Adrenalinet började pumpa runt i kroppen. Undvik panik, undvik panik! Försök att tänka klart. Gör det bästa av situationen. Ska jag cykla tillbaka? Han kanske letar efter mig därborta vid rondellen. Varför skulle det bli så här den sista cykeldagen. Bara han inte har blivit nedmejad av någon bilist. Visst var det ambulansen som körde därborta med påslagna sirener. Dunk, dunk, dunk. Hjärtat bankade hårt. Jag går in på hotellet på andra sidan vägen och ber att de ska hjälpa mig att ringa till Peter. (Som väl var hade jag skrivit ned AMC:s och Peters tel.nr). Jag fick forcera 4 hårt trafikerade filer innan jag kom över till andra sidan. Bilarna tutade hej vilt på mig....så jag syntes ju väldigt bra tack vare min självlysande "gubbaväst". Räddningen. NEJ! Hotellet var stängt! Frågade en tjej som kom gående om hon kunde hjälpa mig. Hon slog numret på sin telefon.....men jag min dumbom tänkte ju inte på att man måste slå Sverigenumret först, så ingen svarade. Hon gick. Jaha, där stod jag på fel sida av vägen. Skulle jag sätta mig här. Jag forcerade de 4 filerna igen......det var inte lätt i den fruktansvärda söndagstrafiken. Det var nog förbjudet, närjag tänker tillbaka på det. Väldigt många tutade, men vart skulle jag ta vägen? Cyklade vidare. Såg inte tillstymmelse till någon cykelväg. Minuterna tickade iväg. Skulle jag ta in på något hotell, eller skulle jag fortsätta att cykla mot BARCELONA?

Om jag skulle försöka att efterlysa Peter. Jag tilltalade några äldre herrar som satt på en bar. Här utmed Costa Brava kusten var det ju fullt med barer hela vägen. Jag försökte förklara att min "amigo" var en Swedoise", ritade en flagga, lång kille velocipede osv........ De ruskade på huvudet. No Madame: Jag var tvungen att sticka in på toa, köpa en dricka och så kanske jag kunde låna deras telefon och försöka ringa till Peter igen, eller till AMC. Oj, vad det snurrade i huvudet på mig.

När jag stod inne i baren ropade herrarna unisont: "Madame, Madame...Amigo....!!

Där kom Peter i flygande fläng. TACK GODE GUD! Jag har nog aldrig blivit så glad i hela mitt liv förut. Tänk att få se den långe drasuten. Världens kram.

Historien var så här: Peter trodde inte att jag cyklade så himla fort. (Han missbedömer Faster Lenas kapacitet)! Han hade stuckit in i en liten affär och köpt Snickers (choklad) och coca-cola. Han trodde att jag var långt efter. Jag såg ju inte hans cykel, och trampade ju på som en stolle, för att hinna med honom.....och så var jag före honom!

Så var vi då förenade igen. Tur att inget tråkigt hade hänt. Livet kan ju ändra sig på ett litet ögonblick.

Vad lär man sig av den här sanna historien? Jo, för det första:

1. Köp aldrig Snickers när ni är på cykelsemester! 2. Alla cyklister bör ha en fungerande mobiltelefon och lära sig hur man ringer på den!!!!

När detta inträffade hade vi 27 km kvar till BARCELONA. Så kom vi till B. Vid 20:00-tiden. Vi såg ingen "Välkommen till Barcelona skylt".

När vi var i BADALONA trodde vi att det var BARCELONA. Regnet började strila mer och mer. Det regnade när vi påbörjade vår semester och det regnade när vi slutade cykelsemestern.

Ingen Spansk TV välkomnade oss. Ingen radio....inga journalister. Snopet igen. Värnamo Nyheter eller Västboandan kunde väl masat sig dit, tyckte vi.

Rätt som det var befann vi oss på den stora gågatan LAS RAMBLAS. Jah, då var vi framme vid målet.

HÅKENTORP – BARCELONA...... 308 MIL. CYKLAT I 41 DAGAR....... och vips är man i den J Ä T T E S T O R A staden BARCELONA.

Vi vimlade runt på gågatan med våra cyklar. Tittade på alla "levande statyer", ja dvs människor som stod alldeles blick stilla......man såg inte ens att de andades. Man kanske skulle kunna stå som staty på Järnbärardagen i Gnosjö. Fast det blir nog inte så stor inkomst.

Har installerat oss på Hostel Opera för natten. Är trötta efter dagens upplevelse. Synd att man inte kan tala spanska eller katalanska. Peters craft-tröja är nu ganska smutsig efter 41- dagars cyklande. (Inte tvättad en enda gång under färden).

Imorgon ska vi festa!

Färdskrivaren: 14,2 mil 10 tim AVS: 14,2 Max: ?

GOD NATT VÄRLDEN

© lenaochpeter.se 2009
November 2009 reser Lena Högberg och Peter Petersson på en cykelfärd från Barcelona i Spanien till Marrakech i Marocko.